Utsikten från första avsatsen på väg upp i kupolen.
Cindy och Gary på kupolens "balkong"
"The mall" sedd från kupolens topp.
Vi och Congressman Tim Walz
Vietnammonumentet
Martin och Abraham Lincoln
Koreamonumentet
Hans och Gun utanför Vita HusetFörra fredagen begav vi oss alltså till Washington DC. I samlad tropp åkte vi i två bilar till händelsernas centrum och landade där ca 5h senare. Med Washingtonkartan i högsta hugg hittade vi, efter lite cirkulerande på enkelriktade gator, till slut vårt hotell på N Street. Ett litet mysigt hotell ur samma kedja som det vi bodde på i San Fransisco. Vi kastade oss ur bilarna och checkade in för att sedan kasta oss i en taxi och i ilfart for vi till den del av Capitol Hill där vi skulle möta Cindy och Gary för gemensam tur till toppen! Vi kom ca 10 min sent men ändå inom marginalen för att vi skulle hinna med turen. Phuu!
Vi lotsades genom långa korridorer och kulvertar av en "intern" vid Tim Walz "office" och till slut var vi alltså under själva Domen. Där togs vi om hand av en guide och klättringen skulle börja. Smala, ringlande trappor tog oss upp mot kupolens högsta punkt. Det var enligt utsago över 300 trappsteg och vi fick tom skriva på papper innan vi gick upp att vi var i stånd att klara både trapporna och höjden! Vår guide tog oss uppåt förbi freskmålningar, små avsatser och till slut kom vi ut på en liten balkong på kupolens utsida. Vilken utsikt! Wow! Vi kunde gå runt kupolen och det var en hisnande känsla. Inte ens stora delar av personalen på Kapitolium har fått äran att komma med på denna tur så detta var något unikt!
Alla klarade vi trapporna och Martin var jätteduktig. På slutet tyckte han det var väl högt men han bet ihop och tog även sista trappstegen med bravur! Alla kände vi oss lättade och upprymda när vi väl var nere på marken igen.
Vi fick träffa Herr Tim Walz i egen hög person på hans kontor och kunde prata en stund med honom. Han är en fd lärare från Minnesota som nyligen blivit vald som representant. Mycket trevlig och jordnära och han tyckte att det fanns många likheter mellan detta jobb och jobbet som lärare. Man behöver vara driven, fokuserad och bra på att förklara vad man vill ha gjort. En skillnad, sa han, var att han inte behövde kopiera själv nu, det gjorde någon annan åt honom!
Efter några livräddande kalorier tumlade vi sedan ut i vårsolen runt 15-tiden. Vi splittade upp oss på lite olika håll och jag, Johan och Martin tog vägen ner från Capitol Hill genom den sk "National Mall" där alla monument ligger på rad med gräsmattor och fontäner emellan som en lång allé. Vi tog vägen förbi Vita Huset, som liknande en gräddbakelse där det badade i solen, och upp mot hotellet.
Lite vila och ombyte och sedan promenad ner mot stan och Bobby Van's Steakhouse. Hungriga och trötta men glada var vi allihopa. Tröttast var nog Martin som efter en lång dag med många intryck och mycket fysisk aktivitet somnade i Johans knä efter maten.
Efter en god natts sömn vaknade vi upp till en ljummen morgon med strålande sol. Johan tog en morgonjogg på 7km och sedan var det dags för frukost.
Efter det tog Cindy, Gary, Hans, Gun och vi oss ner mot The Mall. Vi promenerade förbi Obelisken, Andra Världskrigets monument, Vietnammonumentet, Koreamonumentet och uppför trapporna till Lincoln memorial. Därifrån ser man ända bort till Capitol Hill och det var nästan ännu mer hisnande att härifrån tänka sig att vi faktiskt var uppe i kupolen dagen innan!
Fulla av intryck över storheter som Abraham Lincoln, George Washington och Martin Luther King och känslor kring alla stupade i krigen tog vi sedan en taxi till charmiga stadsdelen Georgetown. Bort från det stora och pampiga till det mindre och pittoreska. Lunch på härliga Café Milano där vi åt sallader, pasta och pizzor som inte gick att mäta med något annat. Vid utgången gav jag ägeren komplimanger för både maten och de fantastiska blomsterarrangemangen som prydde restaurangen varpå han snabbt gick och tog en av vaserna och stoppade den i en påse tillsammans med sitt visitkort och överräckte den till mig.
Välkommen tillbaka seniorita!
Efter lunch delade vi upp oss igen och vi strosade genom Georgetowns gator och njöt av våren. Magnolaträden vajade med sina tunga, ludna knoppar och här och var hade en påsklilja slagit ut. Vi gick ända tillbaka till vårt hotell och även denna dag blev det nog omkring 5h promenad genom staden.
På kvällen hade vi bokat bort på The Old Ebbitt Grill, där vi var förra året. Ett tokroligt ställe som sägs vara den äldsta restaurangen i Washington. Full fart och mycket folk i gamla anrika lokaler med bistrokänsla. Vi fick ett fint runt bord och avnjöt läckerheter som ostron, kalvlever, forell och crabbcakes. Martin fick kyckling och för en gångs skull tog vi faktiskt dessert. Jag och Johan delade en peacan pie som var uuunderbaaar!
Promenad tillbaka och lite barhäng på hotellet som visade sig vara ett poppis vattenhål för de lite elegantare och hippare Washingtonborna. Då passade vi ju in tyckte vi!!
Igår var tanken att vi skulle hinna med ett museum och Arlingtonkyrkogården (där kändisar som bla Kennedy ligger begravda) innan vi for hem mot Basking Ridge. Tyvärr hade de många, långa och hårda gatorna gjort så att mitt onda knä (som jag fick efter senaste sprungna Lidingöloppet) nu gjorde mycket ont. Det blev därför ett mycket kort besök på Indianmuséet och kyrkogården åkte vi bara förbi och tittade lite hastigt på från bilen. Det får bli tredje gången gilt och en anledning till att att komma tillbaka nästa vår. Då kanske vi kan få se alla blommande körsbärsträd också.
På återseende!
Kram/Charlotte
