Efter helgen i Washington DC och avslutningen av TV serien "Vita Huset" blev jag sugen på att skriva lite om politiken här borta! Jag vet att alla inte är lika intressarade av amerikansk inrikespolitik som jag, så om ni vet med er att ni inte tycker sådant är intressant kan ni sluta läsa nu och komma tillbaka till bloggen om några dagar för att läsa något annat.
Några kvar? OK ett par stycken....
Jag har med stort intresse följt amerikanska nomineringsprocesser, primärval, presidentval m.m från på avstånd under många år men har nu, till min stora glädje, möjlighet att se åtminstone ett kongressval ”live” under vår tid här. Dessutom kommer nomineringsprocessen för nästa presidentval att hinna börja innan vi åker hemåt.
Den 7 november i år går amerikanarna till val för att välja alla 440 kongressledamöter och dessutom 1/3 av alla senatorer (33 stycken av 100). Mycket av de politiska diskussionerna just nu handlar om huruvida Republikanerna (eller GOP, Grand Ol’ Party som de för det mesta kallas här över) ska förlora majoriteten i kongressen i valet i november. De har varit i majoritet sedan 1994 och en förändring kommer att göra det svårare för Bush att genomföra de förändringar han vill. När republikanerna tog makten över kongressen 1994 var det en signal som väljarkåren då gav till president Clinton. De var trötta på en demokratisk majoritet med en president som då hade usla opinionssiffror, en kongress som haft ett antal korruptionsskandaler med mera. Höstens val kan komma att bli en, i det närmaste identisk historia, med en väljarkår som ger sin president rekordlåga siffror. Bara 32% av amerikanarna tycker att Bush gör ett bra jobb, endast Nixon har haft lägre siffror. Efter 11 september hade Bush över 90% av amerikanarna på sin sida, det högsta en amerikansk president någonsin haft...Dessutom är många arga på de skandaler som republikanerna i huset är inblandade i (lobbyister som har mutat ett antal ledamöter), de höga (åtminstone med amerikanska mått mätt) bensinpriserna och på det sätt som immigrations frågan är skött.
På mitt jobb är de allra flesta republikaner och tycker att Bush gör ett bra jobb inrikes men ett dåligt jobb utrikes. Kritiken bottnar främst i kriget i Irak som de flesta anser har skötts dåligt. Dessutom verkar alla övertygade om att USA kommer att slå till mot Iran innan Bushs mandatperiod är över 2008.
Det som diskuteras mycket redan nu är naturligtvis VEM som ska bli demokraternas respektive republikanernas presidentkandidater i nästa val. Eftersom den nuvarande vicepresidenten Cheney (eller The Great White Hunter som han kallas efter att ha skadeskjutit en advokat nyligen i en fågeljaktolycka) inte kommer att kandidera kommer det att vara ett helt öppet race på båda sidorna. Bush kritiseras mycket för att inte ha fostrat någon naturlig efterträdare och många bedömare (som det så fint heter) anser att han gjorde ett stort misstag när han inför den här mandatperioden behöll Cheney som vicepresident. Spekulationer finns kring om Cheney kommer att bytas ut efter kongress- och senatsvalet i höst.
Hillary då? Ja, diskussionerna går redan nu varma kring hennes eventuella möjligheter att bli nominerad som presidentkandidat för demokraterna 2008. Eftersom det finns en möjlighet att Condi Rice kandiderar för GOP spekuleras det vilt i vem som skulle vinna ett sådant race. De flesta verkar dock tro att varken Hillary Clinton eller Condolezza Rice kommer att nå hela vägen fram men att båda däremot kan vara tänkbara vicepresidentkandidater. Trots att demokraterna har en gyllene chans att ta tillbaka presidentämbetet 2008 finns idag ingen given och naturlig kandidat! Al Gore har redan nu deklarerat att han inte kommer att söka nomineringen och därmed ligger fältet öppet. 44% av demokraterna skulle idag lägga sin röst på Hillary Clinton som det demokratiska partiets presidentkandidat. Intressanta namn som nämns i debatten från båda sidor är:
John Edwards (dem) – han var John Kerrys vicepresidentkandidat i förra presidentvalet och gjorde gott ifrån sig där. Han har efter presidentvalet bildat en organisation som ger honom en plattform att ge tal och agera politiskt ifrån.
Rudy Guiliani (rep) – var hårdför och extremt populär borgmästare i New York under många år. Han fick mycket beröm för hur han skötte allting efter 9/11. Han har dock något vacklande hälsa men bedöms ändå vara en toppkandidat. Han skulle dessutom vinna New York till republikanerna, något som inte har hänt sedan Reagan.
Barack Obama (dem) – kom från ”ingenstans” till att nu vara en av de senatorer som syns mest i debatten (senator från Illinois). Han höll ett fantastiskt tal på demokraternas konvent inför förra presidentvalet och spås en lysande framtid. Svart, vältalig (har bl.a som enda senator sin egen podcast man kan prenumerera på, något jag gör via iTunes) och väldigt karismatisk. Är inte någon trolig kandidat 2008 då han är för ung och orutinerad, men väl 2012.
John McCain (rep) – Vietnam veteran som har ett mycket gott anseende i både republikanska och demokratiska kretsar. Han är senator för Arizona och var med i nomineringskampanjen inför presidentvalet 2000 där han faktiskt vann i New Hampshire och ett antal andra stater men förlorade till Bush till slut. Anses vara en moderat republikan som kan locka många demokratiska väljare. Han har själv sagt att han inte ger ett klart svar förrän efter valet till senaten och kongressen i höst.
Allt är med andra ord upplagt för ett spännande val i höst och ett rafflande presidentval 2008! I luv it!/Johan
