En Flyttfågels betraktelser

Jag ombads att skriva en artikel om att leva som "flyttfågel" här i New Jersey under ett par år. Här är min artikel som kommer att publiceras i SWEA-bladet till nationaldagen den 6 juni.

//Charlotte




En flyttfågels betraktelser

Flyttfågel, expat, här på visum… Ja en sådan som jag har många namn och epitet. Alltså en person som kommit hit för några år, gärna i släptåg med sin man och familj, och som inte ska stanna permanent. Vad har då en sådan att komma med som inte andra riktiga fåglar med ”grönt kort” har.
Inget speciellt annorlunda tror jag förutom att processerna och faserna vi alla går igenom när vi bryter upp och flyttar till ett annat land och kultur, av naturliga skäl, går snabbare och är mer koncentrerade tidsmässigt. Vi ska gå igenom anpassningsfasen, nu är jag rotad-fasen och avslutningsfasen under en kortare tidsperiod helt enkelt.

För mig och min familjs del har det nu blivit dags att träda in i vår slutliga fas här i Basking Ridge, New Jersey, USA. Det leder automatiskt till eftertänksamhet, en slags sammanfattning av tankar, känslor och händelser.

När jag tänker tillbaka på tiden när vi kom hit så känns den mycket avlägsen. Vissa delar har jag nästan glömt eller rent av förträngt.
Till exempel frustrationen över att ha lämnat ett aktivt liv och sitta ensam i ett stort hus utan att känna någon när man och barn gick till skolan respektive jobbet. Eller ytterligare frustrationer när jag skulle ge mig ut i trafiken och det tog en hel dag att utföra enklare ärenden. Väl tillbaka i det stora tomma huset var jag helt slut av ansträngningen. När det väl var dags att hämta Martin i skolan tyckte jag att folk tittade konstigt på mig när jag kom gående och utanför skolan kände jag mig mest ensam i världen bland alla som pratade och verkade känna varandra.

Nu går den ”fria tiden” när Martin är i skolan hur snabbt som helst och jag hinner knappt med allt jag vill göra. Mina olika jobb, träning och skötsel av huset fyller mer än väl min tid. Jag envisas fortfarande med att så ofta som möjligt gå och hämta honom från skolan och jag känner mig i viss mån fortfarande utanför när jag står där och väntar, men jag bryr mig inte så mycket om det längre. Promenaden med Martin ger oss en mysig stund tillsammans och jag får reda på lite ditt och datt om vad som hänt under skoldagen. I början var det en och annan tråkig incident och vanmakt över att inte kunna språket. Nu är det mestadels mycket positiva händelser som berättas på svenska uppblandat med engelska uttryck, där modersmålet inte tycks räcka till, och jag får lära mig mycket av det som händer i skolans värld. Tänk vilken skillnad!

Huset har på något sätt krympt. Förutom när det är dags för veckostädningen förstås. Men det är inte så farligt heller då jag har laddat min iPod med många intressanta och roliga radioprogram från Sverige som jag passar på att lyssna på när jag städar och fejar.
(Jag rekommenderar starkt Podcast med P3 Dokumentär som sänder mycket intressanta program ur vår nutidshistoria med allt från Norrmalmstorgsdramat till Palmemordet!)

Jag svänger lätt runt till olika affärer och utför ärenden och tänker knappt på hur jag kör längre. Visst har inköpet av en GPS varit en hjälp många gånger men det är också så att alla felkörningarna i början gjorde att jag lärde mig nya vägar, som nu känns helt som mina.
Åh, vilken shopping! Den kommer jag att sakna när jag kommer hem.

Nu väntar alltså en ny fas i livet-igen. Tillbaka till huset på Lidingö utanför Stockholm, tillbaka till skolan, tillbaka till ekorrhjulet. Eller?

Ja, huset och skolan blir desamma men i övrigt tror jag inte mycket blir som förut.
Vi är fulladdade med nya erfarenheter och upplevelser. Martin har ett nytt språk. Livet därhemma har också utvecklats och förändrats och inget av våra tidigare arbeten är längre aktuella.
För egen del hoppas jag kunna hitta ett arbete som ger mig mer tid för familjen, något som varit vår stora lycka under åren här. En investering i välbefinnande för alla.

Det har varit en mycket intressant upplevelse att leva i en annan kultur, i ett annat samhällssystem och det ska bli spännande att se hur jag upplever det vi har hemma med nya ögon.
När jag kom hit trodde jag till exempel att jag skulle komma till ”The land of freedom”. Men aldrig har jag stött på så många förbud och saker man inte får göra som här. Till exempel att inte kunna gå ut i naturen, att inte få bada i en sjö och att inte få gå eller jogga var man vill utan bara inom vissa inhägnade områden.
Tänk att ett system med så mycket stämningar och sådant kan få effekt i mitt mikrokosmos i form av att Martin inte får gå på snön utanför skolan eller byta om och duscha när det är gympa!
Saker som dessa har jag svårt att förstå, de får man bara lära sig att leva med.

Jag trodde också att många svenskar som flyttat hit hade gjort det för att bland annat komma ifrån jante och kompani. Paradoxalt nog upplever jag att dessa krafter i allra högsta grad finns även här och emellanåt till och med starkare än hemma. Vad beror det på? Har vi svårt att bli smittade av den amerikanska positivismen och självförtroendet eller ligger det så djupt rotat i den så kallade svenska folksjälen att det är svårt att sudda ut?
Jag har inget svar på den frågan men jag tycker att det är lite synd.
Tänk vad bra vi har det som har fått komma hit, i vilken form det än är, och få bo i och uppleva en annan kultur och ett annat land.
Det är inte alla förunnat och jag tycker att vi ska vara glada och stolta över det.
Tänk vilken förmån att få möjlighet att ge våra barn två eller flera språk, en mångkulturell bas att stå på och chans till ett globalt synsätt bortom ett endimensionellt jante-perspektiv.

Jag hoppas att jag ska kunna smitta dem därhemma med lite av den amerikanska tron på att ”jag kan” och jag hoppas komma hem med en öppnare syn på människor och skeenden och en än positivare syn på livet än vad jag hade när jag kom hit.

Sist men inte minst vill jag tacka alla inom SWEA NJ som betytt så mycket för mig. Det har varit enormt kul, givande och intressant att få ta del av aktiviteter, styrelsearbete och svensk vänskap under åren här. Varmt tack!

Charlotte Bellander
Flyttfågel