Inför avslutningen på Allsvenskan på söndag

Vi fick en kommentar på ett tidigare inlägg (Schyffert) av Janne O, "die-hard AIK:are" som meddelade:
-Det tar emot men: Kom igen Djurgårn!!

Han syftade naturligtvis på den allsvenska avslutningen på söndag där AIK ligger poängen efter serieledande Elfsborg. AIK åker till Malmö och Elfsborg spelar samtidigt hemma mot Djurgården. Diskussionerna går varma om huruvida DIF ska lägga sig, fansen storma planen (för att på så sätt få poängavdrag och tilldela Elfsborg segern ergo, AIK tar inte guldet). För vissa kanske debatten känns absurd men jag tycker inte det! Att se AIK ta guldet skulle smärta lika mycket som om DIF skulle åka ut. Jan Majlards krönika i SvD idag rekommenderas (se här). Han skriver bl.a:

Den djurgårdare som påstår att det inte skulle göra något om laget spelade guldet till AIK är inte äkta. Den sanne ”gnagaren” skulle må lika illa om hans hjärtelag hjälpte Dif. Den som inte förstår de primitiva uttryck genuin klubbkärlek kan ta har aldrig älskat ett fotbollslag.

Jag tycker dock inte att stormning av planen ska ske men att spelarna inte helt satsar i alla närkamper har jag inget emot. Jag har fortfarande 2002 i färskt minne. DIF kunde då ta guldet men AIK som kunde ha hjälpt oss i näst sista omgången mot Malmö vek ner sig totalt och förlorade med stora siffror i en klar läggmatch.

Drömresultatet? Vi vinner mot Elfsborg och att AIK åker på storstryk mot Malmö!