Hemlängtan...

Nu har jag drabbats av hemlängtan. Det var ett tag sedan sist men i går kom den. Det är väl så att det går lite upp och ner med sådant och det kan vara olika saker som triggar av det.

Igår hade jag sk SWEA-kaffe hos mig. Då bjuder man in alla SWEOR i NJ till förmiddagsfika. Ett sätt att kunna träffas, prata och knyta nya kontakter i en lättsam form. Av dryga 100 medlemmar i NJ är väl ca 40-50 aktiva på något sätt. Det har varit en del snack under våren om olika åldersgrupperingar och att det är svårt att få folk till olika aktiviteter. Jag har själv sett en del sådan tendenser även om det bara är en kort tid jag varit med i SWEA. Vet inte om det är typiskt kvinnoorganisationer eller om det, som allt annat, pendlar lite även i en sådan här grupp?
I våras bestämde jag mig i alla fall för att ta initiativet, "som en bland de unga" , och vara värdinna för en sådan här tillställning. Inbjudan gick ut i god tid via den sk almanackan. Min vana trogen fixar jag ju i ordning i och utanför huset, ordnar med kaffe, lite olika tilltugg, frukt mm. Alla som kommer ska bidra med något men lite måste ju finnas att börja med. Bara en av de som jag trodde, dvs bland de lite yngre tjejerna som jag lärt känna inom SWEA, kom. Vi blev 5 stycken och hade jättetrevligt ute i solen men jag hade nog räknat med 10-15 personer minst i alla fall.
Nu ska man inte fokusera på dem som inte kommer utan koncentrera sig på dem som faktiskt var här men det utesluter inte att jag blev lite besviken...
Så hade det aldrig varit hemma....Där hade det blivit fullt hus.
Nu är detta inte hela världen och det finns säkert mängder av naturliga förklaringar till varför det inte passade för folk igår men den här gången var det det som triggade av min hemlängtan.

Jag saknar min familj och släkt, jag saknar mina vänner, mina kollegor och arbetskontakter. Jag saknar mina riktiga kompisar! Jag saknar Sverige.

//Charlotte