Idag var det 5 år sedan...

Vi stängde kontoret. Eftersom vi är ett amerikanskt företag och vi inte hade ingen aning om hur omfattande terrordåden var. Ingen fick resa internationellt under de kommande månaderna. Vi hade tre kollegor som antingen var i Washington DC eller på väg dit. Under några timmar försökte vi få klarhet i var de var. Den ene hade precis gått en promenad mot Pentagon när planet kraschade in där. Han var OK men det dröjde två veckor innan han kunde flyga tillbaka till Sverige igen. De två andra var på ett SAS plan som vände i luften när piloterna fick information om dåden. Passagerarna märkte ingenting utan fick besked precis innan planet skulle landa i Reykavijk om vad som hade hänt. Allt sköttes utmärkt tydligen.

Klockan 08.46 (tidpunkten då första planet kraschade in i första tornet) hålls det tysta minuter i hela USA. Presidenten höll tal i direktsänd TV igår, det är dokumentärer och spelfilmer om attentaten på de flesta kanaler. På alla sportarenor hölls det böner innan matchstart igår. Tidningarna har extrabilagor om olika människoöden.

Det blir väldigt påtagligt allting. I parken som ligger en kilometer från där vi bor, ska de resa en minnesplakett över de 17 stycken som omkom bara från vår lilla ort. 17 stycken från lilla Basking Ridge!

Svenskarna som vi pratat med nämner framför allt två saker som det kommer ihåg av den tiden:

- Bilarna som stod kvar på tågstationerna i veckor efteråt. Många som pendlar till och från NY tar NJ Transit tåg (ungefär som pendeltåg) från alla stationer runt om kring New Jersey. Bilarna som ingen kom och hämtade blev en slags symboler för alla som inte kom hem den dagen.

- Tystnaden i luften. Vi bor ju relativt nära Newark så man hör plan på avstånd mest hela tiden. Veckorna efter 9/11 var det knäpptyst. När planen började flyga igen firade de med grannfest - det betydde att man gick vidare, att terroristerna inte hade vunnit!